Vägen tillbaka från mitt Heroinmissbruk

Drogfri- men jag söker, söker hela tiden något som skall stilla min oroliga själ. Skar mig som liten för att min far skulle se mig och ge mig lite uppmärksamhet. Festade hårt OCH tidigt, låg med allt och alla i tonåren för att få bekreftelse. Började med droger runt 20 års ålder, sökte mig fram efter en drog som passade mig. Hasch, amfetamin, Benzodiazepiner och slutligen kom jag hem, fann ro i opiaterna. Allt gick över styr "mitt fridfulla, trygga hem" blev fort ett kaos i missbruk och jag tackar min högre makt att jag fortfarande lever. I dag är jag drogfri men jag söker, letar, vem är jag? 31 år och har en kraftig identitetskris, vem är jag och i så fall hur många, hur ska jag komma till ro och hitta mig själv???

Luktar på min man, smeker min man lätt över bröstet, älskar honom, ÄLSKAR MIN MAN! Vi ligger i sängen och tittar på Dr Drews rehab program om Sexmissbruk. Har jag varit sexmissbrukare? Känner igen mig i varenda ord speciellt i en tjejs delning. Jag började röka cigaretter och ha sex när jag var 12 år! Jag åt pojkar och betade av byns män allt för att känna mig åtrådd och älskad. Jag fick uppmärksamhet om det så bara var för stunden. När jag var 14 år var hela stationshallen och andra allmänna utrymmen nerklottrade med mitt namn i sammanhang som HORA! I Hela mitt liv har jag sökt något, jag har alltid varit otrogen i mina förhållanden hur lyckliga de än har varit så har jag flörtat och knullat runt bakom ryggen på mina pojkvänner. Jag började med droger när jag var 25 år, träffade min man, vi knullade som kaniner i början. Men faktum är att jag känner mig äntligen trygg, andra män berör mig inte, jag behöver ingen uppmärksamhet från andra, bara från min man och jag har inte haft något behov av att vara otrogen. Efter 14 år som sexmissbrukare, 5år som heroinmissbrukare har jag äntligen funnit ro.

JAG ÄLSKAR MIN MAN!

Vem är jag utan en cigarett i handen, vad ska jag göra istället för att röka? Vill jag sluta, har jag vad som krävs eller kommer det att bli ännu ett misslyckande? Det är andra dagen jag tar mina sluta röka piller men det värsta är att det är inte min vilja att sluta röka. Visst jag önskar att jag klarar det ,skulle vara skönt att slippa ångesten varje gång jag tänder en cigg och varje natt då tankarna maler att jag snart kommer att dö i KOL och barnen blir utan sin mamma. Min man tjatar så jag blir tokig, måste uppfylla hans krav på att jag ska sluta men mitt krav är att han ska sluta snusa vilket han tycker inte är lika farligt. Jag får gärna snusa för honom men snus är det värsta jag vet och dessutom välldigt okvinnligt enligt min mening. Jag har en stor klump i min mage, vill inte sluta röka men samtidigt skriker mitt inre att jag måste,mår inte bra av skiten och dessutom har jag dragit på mig astma. Barnen påpekar varje gång jag tänder en cigarett att jag snart skall dö....vill inte dö jag vill ju leva! Jag gör ett försök men tyvärr är min inställning att jag inte kommer klara det!

En halv kanna kaffe, ett halvt paket cigaretter, två timmar på farmville och en disk senare sitter jag här och är grymt uttråkad. Varje dag är den andre lik. Måste få en sysselsättning måste hitta mig ett jobb. Spelar längre ingen roll vilken dag det är- Måndag som Lördag, har inget att se fran emot. Känns som om jag inte har något värde jag gör inget värdefullt med mitt liv försöker bara få tiden att gå. Kilona sätter sig, jag mår dåligt när jag ser mig själv i spegeln men ändå kan jag inte sluta äta, tröst äter, tar lite till, bakar pajer, frossar i glass för att sedan sätta mig ner och gråta. Allt har blivit en ond spiral som är för svår att bryta, har ingen ork eller inspiration att bryta min lilla vardag som bara lunkar på...

Tankar från "bokstavsboken"-Arvika 7 Juni 2009,Min FÖRSTA bröllopsdag !Halv fint väder och jag mår bra! Har varit gift i ett år, we made it Baby! Och vi är starka tillsammans, du och jag mot världen, ingen skall få ta dig ifrån mig! 28 dagar utan några droger! Gjorde slut ,med familjen igår, ska bli kul å se om man får något grattis i dag, de vet att det är en viktig dag för mig, speciellt min första tärna och syster Jennie och jennifer. Skickade mitt SMS i går runt 15. Pappa ringde 17:55 då hade han säkert fått i sig 2 öl, jag svarade inte. Jennifer ringde 21:12, hon glömde lägga på så hon var säkert bra packad, jag hörde att det var fest i bakgrunden på telefonsvararen. Mamma skickade ett SMS 00.13 " ÄLSKAR DIG GUMMAN, DET VET DU. Det är din man jag inte fixar förlät honom förra gången. Men han sket på mig fixar inte det, förlåt mig älskar dig barnet mitt". Då hadde hon fått i sig några öl. Kontentan av detta: de var tvungna att dricka alkohol för att kunna höra av sig till mig, skamligt! JAG ska hålla mig drogfri och sköta mig men de MÅSTE dricka för att kunna eller våga höra av sig till mig, SKAMLIGT! Har postat tack-korten för brölloppet de kommer fram i morgon, dagen efter mitt pappersbröllop. det kommer sticka i ögonen på min sk familj. det är nu i krisen jag ser vilka mina verkliga vänner är. Amina, svärfar (framförallt) min mans familj,min NA sponsor, Anita (grannen) men hon är nog mest nyfiken på vad som hänt oss, varför vi inte är hemma. Lyssnar på Kapten Röd, tolkar texten "De sticker i deras ögon att se dig bli stark , Du och jag klarar det ihop vi går tillsammans mot en hel bataljon, Färden är lång och bördan är stor." Mår så jävla bra! "All u have is your soul"

Äntligen tillbaka i Arvika! Tåget hit var försenat men med en resväg på 4,5 timmar så kunde jag äntligen andas värmlandsluften igen, jag älskar det! Det kändes som att komma hem och jag kunde känna hur mina batterier sakta laddades. Jag älskar staden, jag älskar dialekten, jag älskar människorna! Önskar så att jag kunde få vakna upp här varje morgon och somna här varje natt. Det var här jag blev hel och det är här jag har mitt hjärta. Men barnen behöver både sin far och sin mor så jag skulle aldrig tvinga dem att välja eller flytta dem 30 mil från sin pappa. Men jag skulle verkligen vilja bo här!!! Det är så vackert och min mans familj tar så väl hand om oss, stort hjärta och fruktansvärt god mat, har säkert gått upp 2 kilo under helgen, förrätt, varmrätt och efterrätt och en massa gott rödvin. Träffade min sponsor var hemma hos henne och tog en fika, jag har inte träffat  eller pratat med henne på ett halvår, ju längre tiden gått ju svårare har det varit för mig att lyfta luren och bara meddela att jag lever. Äntligen tog jag mod till mig och det kändes som om vi inte vart skillda en sekund. Jag älskar att ha henne i min närhet , hon ger  mig energi och styrka. En helg flyter på fort och när det blev dags för hemfärd så hörde Gud min bön om att få stanna i Värmlandskogarna, han ställde in Sj:s alla tåg så jag kan få njuta en dag till!